Denna Pesach och påsk kommer i skuggan av vår regerings krig mot Iran, som nyligen fyllde en månad. En månad av att springa till skyddsrum dag och natt, av att frukta nästa larm utan att ha en aning om när det hela tar slut. En månad av oavbruten brutalitet mot palestinier på Västbanken och mer bombning av Gaza, samt en eskalerande markinvasion av Libanon i ett krig som har tvingat fler än en miljon människor på flykt – många av vars hem vår extremistiske försvarsminister har lovat att demolera ”som i Rafah och Beit Hanoun.”
Och som om det inte vore nog antog Knesset igår kväll en lag som inför dödsstraff för dem som döms av israeliska militärdomstolar för dödliga terrorbrott – men bara om de är palestinier. Verkligheten är att vår regering inte har slutat försöka utvidga judisk överhöghet och sin messianska vision för vårt land. Förra månaden dödades 22 personer av iranska missiler i Israel och på Västbanken; tusentals israeler har sårats; småföretag kollapsar och hem som skadades i det förra kriget med Iran har inte återuppbyggts. Ändå fortsätter vår regering att förvänta sig att vi, folket, ska betala detta omöjliga pris.
Men vi vägrar, och vi mobiliserar vårt samhälle mot denna verklighet varje vecka. Våra protester blir allt större eftersom människor förstår att de inte kan låta vår regerings extremism fortsätta längre. Opinionsundersökningar visar ett stadigt sjunkande stöd för kriget bland allmänheten – och vi slutar inte kämpa. Idag gick vi ut på gatorna i Jerusalem och på lördag samlas vi runt om i landet för att säga NEJ TILL EVIGT KRIG.
Inför Pesach slås vi av ironin i detta ögonblick. Medan judiska familjer imorgon berättar historien om uttåget ur Egypten, om flykten från slaveri till frihet i det heliga landet, är vi alla som lever på denna jord just nu fångade av krig. Vi upplever en annan slags rörelsefrihetsberövande och begränsning från vår regering, som vill hålla oss levande mellan blodsutgjutelse, lidande och sorg.
Må denna tid av smärta och inskränkning påminna oss om vad sann frihet är: trygghet, värdighet och självbestämmande för alla som lever här.