[Det här talet hölls nyligen av Uri Weltmann, medlem i Standing Togethers nationella ledning, vid en demonstration i Kfar Saba i Israel, med krav på att alla i gisslan skulle släppas och att vapenvilan skulle fortsätta.]
Fred, två stater, lika rättigheter!
”I måndags var det meningen att samtalen om nästa steg i vapenvilan skulle inledas i Qatar. Istället fick vi en skräckuppvisning av Netanyahu och Trump i Washington. Trump föreslog att 1,8 miljoner palestinier skulle tvångsförflyttas från Gaza och inte tillåtas återvända. Han fantiserar om att bygga hotell på ruinerna av Gaza, ’Gaza Rivieran’.
Och Netanyahu lyssnar och säger: ’Det är en fantastisk idé.’ Namnet på denna moraliskt motbjudande plan är tvångsförflyttning. Och det fanns en israelisk politiker som försökte sig på detta brott i det förflutna. Hans namn var Meir Kahane [grundaren av den högerextrema rörelse, som nu representeras av nationella säkerhetsministern Itamar Ben Gvir]. Kahane dog, men kahanismen lever och frodas i parlamentets korridorer och i premiärministerns bostad.
Gentemot kahanismen måste vi vara mycket tydliga. Trumps och Netanyahus plan är inte realistisk. Den kommer inte att genomföras. Miljontals palestinier kommer inte att försvinna. Men problemet med planen är inte hur orealistisk den är. Problemet med planen är hur ondskefull den är.
Jag växte upp inte långt härifrån. Jag föddes på gamla förlossningsavdelningen på Kfar Saba-sjukhuset på Gellergatan på 1980-talet. När Mohammed Sinwar, Khaled Meshal och andra Hamasledare ser på mig betraktar de att min närvaro i det här landet som tillfällig. De drömmer om att fördriva mig eller döda mig, precis som man gjorde den 7 oktober. De tror verkligen att det kan finnas en verklighet där det ena folket helt enkelt försvinner och det andra tar över landet. Och det finns ledande israeliska politiker, som Ben Gvir, som Smotrich, som ser på palestinierna och tänker samma sak. Att de kommer att försvinna och att landet kommer att förbli något exklusivt för ett folk.
Jag vill säga till alla Hamasledare, att jag inte tänker förflytta mig någon annanstans. Det här landet är mitt hemland. Min familj finns här, mina rötter finns här, mina och mitt folks. Och jag vill säga till Netanyahu och Trump och kahanisterna att det palestinska folket inte heller ska förflyttas någon annanstans.
I det här landet bor miljontals judar – och de kommer att stanna kvar här. I det här landet bor miljontals palestinier – och de kommer också att stanna kvar här. Det finns ingen annan lösning än ett avtal mellan folken. Det finns ingen annan lösning än en som garanterar att båda folken som bor i landet delar på landet. Vi har försökt med krig och ockupation och det har lett till katastrof, smärta och elände för båda folken. Vi måste skapa det enda som kan ge båda folken säkerhet, oberoende och rättvisa: en israelisk-palestinsk fred.
Att tala om fred, att tala om en palestinsk stat vid sidan av Israel, kan låta avlägset. Men det är den riktning som vi måste gå. Motsatsen till Ben Gvir och Netanyahu är ett israeliskt-palestinskt fredsavtal. Motsatsen till Hamas är ett israeliskt-palestinskt fredsavtal. Motsatsen till den 7 oktober är ett israelisk-palestinskt fredsavtal. Detta är vår utmaning under de kommande åren. Det är det val vi måste göra som samhälle. I stället för att välja krig utan någon ände måste vi välja fred. Istället för att drunkna i förtvivlan måste vi välja hopp.”
[Översättning till svenska: John Andersson]