Som vi skrev förra veckan är Standing Together positiva till alla steg mot att stoppa dödandet och förstörelsen i Gaza samtidigt som de betonar vikten av att jobba vidare för en rättvis och varaktig fred.
Den 9 oktober meddelades att både Hamas och den israeliska regeringen godkänt ett avtal om att genomföra de första stegen i planen som offentliggjordes veckan innan.
De innefattar bland annat
• en vapenvila som inleddes kort efter att avtalet undertecknades.
• införsel av mat och förnödenheter i Gaza i en omfattning om 600 lastbilar per dygn
• frigivning av gisslan i Gaza som är vid liv och senare också att överlämna kvarlevorna av de döda
• frigivning av 2000 palestinska fångar i Israel, inklusive 250 som blivit dömda till längre fängelsestraff
• tillbakadragande av israeliska trupper till den s k gula linjen.
Dessa nyheter är mycket glädjande. Detta betonas också av ledande företrädare för Standing Together. I ett uttalande den 9 oktober säger en av organisationens talespersoner Alon-Lee Green att alla de aktioner och påtryckningar som tagits av Standing Together, och av andra gräsrotsorganisationer i Israel och runtom i världen, burit frukt.
Även Sally Abed, också från ledningen i Standing Together, kommenterar händelserna. Hon har många svårförenliga känslor men betonar till sist att kampen måste gå vidare. Hon säger:
”Vet ni; imorse vaknade vi till nyheterna som vi har bett för, kämpat för, verkligen protesterat för i över två år. Men jag går igenom dagen väldigt förvirrad.
Det finns så många känslor, det är väldigt lätt att vara cynisk inför det här ögonblicket, för vi vet att ledarna som leder det, som initierar det, egentligen inte vill det här, men vi borde också känna oss stolta över att vi kunde få dem att säga ja när de ville säga nej, och att kunna mobilisera människor och bygga den kraften, och jag måste komma ihåg att denna cynism är ett privilegium; att se glädjen hos barnen i Gaza över dessa nyheter om vapenvila, det är helt otroligt men också otroligt sorgligt att föreställa sig dem bland alla ruiner, att kunna finna all den glädjen, att kunna se mammorna och familjerna till gisslan, så glada över att återförenas med sina familjemedlemmar.
Och vi måste komma ihåg en sak mitt i all denna förvirring, att detta inte är över, oavsett om det går i stöpet eller om det faktiskt går igenom, måste vi fortsätta vår kamp. Det är inte över så länge inte jämlikhet råder, så länge vi inte uppnår en fred som är rättvis och hållbar här.”